Nu är våren här, ett av de tidigaste tecknen är kanske köerna till biltvätten. Ni vet, raden med smutsiga bilar med förare som ser lite trötta ut i ena änden och där det på andra sidan kommer ut blanka, skinande bilar med nästan leende förare? Du kanske tänker på vårblommor, den första krokusen som spirar emellan snöfläckarna på gräsmattan? Eller är det ett säkert vårtecken att kunna sitta ute med en kopp kaffe eller te och känna solens värmande strålar?

Hemma hos oss är det något annat som skvallrar om vårens ankomst. En av våra sex katter är långhårig, vilket betyder att huset fylls av grå hårtussar som far omkring överallt. De övriga fem släpper också en hel päls, men här pratar vi kortare hårstrån, så de väger upp bristen på längd med en extra mängd. Det är i alla fall så det känns! Jag hinner knappt färdigt med dammsugningen innan jag vänder mig om och konstaterar att det är hårigt på golven igen.

Nästan alla våra katter tillhör dessutom den keliga sorten så de ligger gärna i knä och blir klappade. Som tur är brukar jag oftast ha en borste nära till hands och de verkar tycka det är en ren njutning att få pälsen putsad så en del av pälsen landar där. Att bara klappa är ett säkert sätt att se till att det yr små pålsstrån som landar lite varstans i huset.

Hundarna passar också in i familjen då de också byter päls. En släpper långa flerfärgade hårstrån som gärna ligger i drivor där han nu råkade stå när han skakade av sig löst hår och från damen lossnar det i tussar som ser ut som dammråttor, förmodligen för att pälsen är aningen lockig så hårstråna fastnar i varandra och sist vår herre där det lossnar små, korta svarta hår som verkar betydligt tyngre än katternas för de ligger i drivor längs golvet, vilket gör de lätta att t o m sopa upp.

Det är tur att skiftesdagarna på våren bara pågår ett par veckor men om jag skulle se något positivt med det hela så är det nog att jag automatiskt kommer igång med vårstädningen!

Det där med julgran är lite av ett projekt med många katter i huset. Jag misstänker att i princip varje kattägare har sin egen lösning på problemet julgran. Jag har frågat runt bland vänner och bekanta och de vanligaste lösningarna verkar vara att antingen vara utan julgran helt och hållet eller att fästa granen i taket/väggen med någon form av lina. Den som skippar gran slipper såklart jobbet med att klä granen, gång på gång, vilket är en ganska smart lösning kan jag tycka.

Nu är jag dock en person som gillar pynt, jag gillar gran och dessutom hade vi en gran i plast stående på vinden. Lösningen från förra gången vi hade gran, dvs att fästa den med lina i taket skulle inte gå denna gång. Vi har sedan dess köpt en större soffa och kroken vi använde sist sitter numer på helt fel ställe.

Jag tänkte att jag chansar och sätter upp granen, fristående. Det mesta av pyntet är i plast, kan visserligen gå sönder ändå men splittras i alla fall inte i massor med småbitar. Katterna har hittills inte ätit glitter så det var inget jag oroade mig för, dock ville jag begränsa mängden så jag genast skulle märka om det saknades något.

Såhär en fyra veckor senare kan jag konstatera ett par saker, nästa jul ska granen sitta fast, finns ingen krok kommer jag sätta upp en. En gran i plast kan gå av på mitten och visa sig vara omöjlig att laga, jag har försökt att spjäla den och använda silvertejp, det höll inte alls så som det var tänkt. Granen har fallit omkull ett antal gånger och bilden nedan visar hur granen såg ut när vi bestämde oss för att packa ner den igen. Dekorationerna är tillbakalagda i sina lådor men själva granen får en resa till soptippen.