När jag var ute på långpromenad med Nizmo tidigare idag märkte jag att han stannat och vädrade. Han brukar gå med nosen i backen och lukta men något var annorlunda denna gång. Jag stannade till och tittade upp. Vi hade två vackra åskådare bara ungefär en tio meter ifrån oss.
Jag tog försiktigt fram mobilen för att ta kort utan att skrämma dem. Nizmo han gav inte ifrån sig ett ljud, inte så mycket som ett morr, dock släppte han inte djuren med blicken så länge de stod där och när vi skulle fortsätta promenaden ville han först gå efter rådjuren men det fick han såklart inte
Jag kan inte låta bli att glädjas åt att jag valde att bosätta mig här, att få sådana här underbara naturupplevelser på något så trivialt som en promenad med hunden känns fantastiskt!
Soltins 