En gång i tiden lärde jag känna en rödörad vattensköldpadda. Det var en social och sällskaplig dam som trivdes mycket bra på sin plats mitt i huset där alla var tvungna att passera henne för att komma någonstans.
Hon tittade gärna på tv, var det ett program hon gillade såg man henne fälla ut hela huvudet och t o m fälla ut öronen. Musik och dansprogram tillhörde favoriterna. Var det något hon inte gillade kunde hon lika gärna dra in öronen(på sidan av huvudet fanns antingen något som såg ut som ett par öron eller något som såg ut som en grop där öronen brukar synas!). Det hände att hon drog in hela huvudet också men eftersom hon var en riktig soldyrkare så var det oftast öronen hon ändrade när hon låg på sin solbräda .
Paddolina var en mycket social varelse som både kvackade, väste och klapprade med tandbenen. Vi brukade skoja om att det var en väldigt stor personlighet fångad i en liten kropp. Liten och liten förresten, hon vägde drygt 2 kg och var någonstans kring 20-25cm lång från ena skaländen till den andra. Hon hade ganska bestämda åsikter och det var i alla avseenden väldigt tydligt vad hon tyckte, dessutom var hon en duktig människokännare, de hon visade motvilja mot visade sig så småningom vara personer med tvivelaktiga sidor.
När det gällde mat så var hon även där speciell, hon hade en sorts pellets hon alltid åt och vid ett tillfälle när vi skulle köpa nytt var det slut så det fick bli en annan sort med färgade bitar. Personen i djuraffären hävdade bestämt att sköldpaddor inte såg färg och dessutom spelade det ingen roll för dem eftersom alla sorterna ändå smakade lika. Efter att ha lagt ner en normal portion till fröken konstaterade vi att inget kunde vara mer fel, hon provsmakade en bit av varje färg för att sedan spotta ut biten i smådelar och när hon provat sig igenom alla färgerna(inte alla bitar, bara en av varje färg pulveriserades)blängde hon på oss och väste. En lång promenad till alla stadens djuraffärer påbörjades och till sist hittade vi rätt foder till damens stora glädje.
Vid festligare tillfällen och ibland bara för att, fick hon extra godbitar, till favoriterna hörde äggvita och givetvis räkor eller andra skaldjur. Att ge henne detta extra var en inte helt lätt historia alla gånger eftersom hon föredrog att fånga maten som hängde strax ovanför vattenytan. Oftast missade hon fingrarna och fick bara tag i godsaken men det hände någon enstaka gång att hon råkade få tag på ett finger. Hon brukade släppa genast men det hann som regel bli ett litet märke av tandraden ändå, hon tog helt enkelt en tugga av handen som födde henne, av misstag men ändå.
Soltins 