Påskpyssel

Till varje högtid försöker jag göra något nytt pynt. Ibland handarbetar jag något men i år valde jag att pyssla till påsk. Det blev några pärlade ägg. Jag hittade massor med underbara mönster på bl a kransar och harar på pinterest men insåg snabbt att de små plattorna jag hade inte skulle räcka till i storlek så det blir att ge sig ut på stan till nästa högtid och införskaffa en del material.

Nackdelen med att vilja göra något eget är just det att tiden sällan räcker till och när jag väl hinner inser jag ofta att jag skulle behöva mer verktyg eller material. Jag tycker dock att det är väldigt rogivande att hålla på med diverse kreativa projekt så jag tänker ofta att till nästa gång ska jag ha ordnat diverse tillbehör men om jag kommit ihåg det återstår att se.

Att se fram emot helgen

Det här är något jag verkligen gör denna vecka. Eftersom jag under större delen av mitt liv arbetat skift och blandat vardagar med helger har jag nog aldrig upplevt det jag ser andra ha när det ‘äntligen är fredag’, jag kan förstå själva känslan av att se fram emot ett par lediga dagar men inte mer än så. Denna vecka ser jag dock verkligen fram emot helgen för jag ska åka ner till Stockholm och gå på sy och hantverksmässan. Förra gången var för ungefär 1½ år sedan.

Jag hoppas på att hitta massor med inspiration till kommande års kreativa projekt här hemma. Då jag tar mig an mässan lite annorlunda än de flesta har jag redan en del idéer jag hoppas hitta material och mer inspiration till. Jag har suttit med katalogen över utställare, kollat in ett antal hemsidor och valt ut några jag absolut inte vill missa under min dag där. En del andra har jag i princip avfärdat även om jag ska försöka kika in hos i princip alla, om inte annat så för att se hur de gjort och kanske få några tankar om hur saker kan göras. Ibland hittar jag lösningar som jag gärna kopierar och ibland har andra gjort det på ett vis som inte passar mig. Det är ju det här som är så fantastiskt med kreativitet, att det mesta går att lösa på så många vis och att de flesta av oss genom åren skaffar oss olika sätt som vi föredrar.

Jag tänkte också kolla in lite material till en del nya idéer jag har men det får jag återkomma om, alla idéer är helt enkelt inte bra när de ska omsättas i verklighet

Planera för sommaren

Nu när det är som kallast ute har jag börjat planera för sommaren i trädgården. Jag sitter och tittar ut på snöflingorna som faller samtidigt som jag har gått igenom hemsidor med inspiration om växter. Jag har kollat upp olika sorters potatis, jämfört för och nackdelar med olika tomatfrön, sorterat igenom fröer som inte planterades förra året och försökt tänka på att hålla igen vid inköp av nya fröer. De allra flesta av oss som gillar trädgård och plantering brukar ju ändå stå där med alldeles för många plantor när fröerna väl tagit sig och ändå blir det ju alltid ett par påsar över som det är helt omöjligt att få plats med någonstans.

När vi flyttade hit använde jag köksbänken som odlingsyta men det kan jag inte längre göra då hundarna är så pass stora att de klättrar upp på bänkarna och river ner det som står långt ut. Dels vill jag ju naturligtvis behålla mina plantor, det fanns ju en anledning till att jag valde just de fröna att sätta i jord men så är det ju också så att det inte är så hälsosamt för hundar med vissa sorters växter och då vi har långt till veterinär och det kan bli en ganska dyr kostnad väljer jag att ha en mindre mängd plantor i ett stängt utrymme hundarna inte kommer in i. Problemet med det är väl att det enda rummet som finns är gästrummet/syrummet men jag avstår att sy under de veckor som blir innan plantorna kan sättas ut men de ändå är så stora att de tar en massa plats.

Jag har valt fyra sorters potatis i år, en tidig som skulle kunna sättas i kall jord och tanken där är att vi ska ha egen färskpotatis till midsommar. Förmodligen kommer den kosta mer för oss än det kostar att köpa den men glädjen i att ha odlat själv tänker jag jämnar ut skillnaden. Jag valde också en senare sort lämpad för lagring för att kunna ha egen potatis en bit in även på hösten/vintern kommande år och slutligen tog jag två sorter för att det är lite kul med variation. Jag valde en sparrispotatis som jag hoppas tar sig och kommer till användning vid en godare middag och så valde jag en blå sort som jag inte har någon som helst plan för men det löser sig om den tar sig.

Tomater är ett kapitel för sig egentligen. Jag brukar sätta fröer av en mängd sorter och glömmer ofta bort att märka upp dem ordentligt så varje år står jag med frågan vilka fröer det egentligen var som gav de goda tomaterna. Jag sätter blandade sorter, oftast körsbärstomater i olika färger. Jag gillar att odla de små tomaterna för de brukar hinna bli mogna och jag tycker de har så mycket mer smak. Varje år säger jag åt mig själv att nästa år ska jag ha bättre koll på exakt vilka fröer det är som är bäst, att jag ska ha koll på vilka märken jag föredrar och som fungerar bäst just hos oss, vem vet, kanske är det i år jag lyckas med det?

Jag är också förtjust i att odla bönor och sockerärtor. De är så tacksamma tycker jag. Jag tar en hink eller blomlåda, mest för att det är de kärl jag odlar i, fyller i lite jord och planterar i. Vattnar någorlunda regelbundet under sommaren och vips framåt augusti är de klara. Jag har ställt mina odlingskärl i sol, skugga, skyddat för vind, i utsatt läge och alla andra möjliga fel som går att göra, inte alltid medvetet utan ibland har jag helt enkelt fått slut på utrymme och behövt prioritera känsligare växter och ibland har jag trott att en plats skulle bli bra men det visade sig att jag behövde tänka om. Trots att jag då misshandlat dessa växter har de alltid gett mig skörd, märkligt nog så även i år kommer det bli några plantor med sockerärtor, åtminstone. Kanske kommer jag även sätta några bönor, och så blir det nu tomater, potatis, kanske lite paprika också och minst en chiliplanta borde jag väl ändå kunna klämma in. Någon gurka har jag ännu inte planerat för och så var det ju det här med sallad?

Sy hörn på broderad duk

Det finns säkert en massa olika varianter på att göra hörn på en broderad duk men detta är en av mina favoriter

Jag börjar med att vika alla kanter dubbelt. Jag klipper också så att det är lika mycket tyg runt alla utsidor för att få en jämn kant runt hela arbetet.

Sedan tar jag bort klämman i hörnet och viker upp den delen.

Här har jag vikt ner kanten men tycker ändå att det är aningen tjockt och svårt att få det jämnt
I detta hörn visar jag hur jag har klippt ur en bit för att lättare kunna vika in och få ett jämnt platt hörn
Nör jag syr börjar jag nerifrån och arbetar uppåt och utåt mot själva hörnet
Jag går bakom en tråd på varje sida för att göra det lite mer hållbart

Såhär blev resultatet från andra sidan

Surdegsbröd med egen surdeg

Under vintern som har varit bestämde jag mig för att äntligen göra den där surdegen jag funderat på så länge. Det tog sin tid att få det bra men nu har jag äntligen lyckats få till de goda bröden jag längtade efter när jag började.

De färdiga bröden, mjuka och luftiga

Till 8-9 frallor behövs:

100 g mamma(färdig surdeg som rumstempererats i minst 2 timmar)

250g vatten(ca 37 grader)
1 tsk sirap
450 g mjöl(350g kärnvetemjöl och 100g dinkelmjöl)
50 g olja
1 tsk salt

Jag startar köksmaskinen på lägsta hastighet med mamma och vatten, häller i resten alleftersom. Jag byter gärna ut en del av mjölet(100 g)mot t ex dinkelmjöl eller rågmjöl. Det borde gå att använda mycket mer av grovt mjöl men jag föredrar mina frallor mjuka och luftiga så då använder jag max 100g.
Låt degen knåda 15 min och lätt släpper kanterna på bunken(jag fyller på vetemjöl vid behov, men bara en halv dl i taget, annars blir degen gärna för tung).
Ställ degen under duk till ungefär dubbel storlek, det är en surdeg så den påverkas av t ex rumstemperatur.
Baka ut frallor av degen och låt dem jäsa på plåt ungefär 1 timme. Jag började med max 100g deg per bröd och grädda i 180 grader i 13 minuter. Receptet jag ursprungligen följde sa något annat så prova dig fram till vad som passar just din ugn. Bröden ska vara lätta och luftiga när de är klara!

Pälsbytardagar

Nu är våren här, ett av de tidigaste tecknen är kanske köerna till biltvätten. Ni vet, raden med smutsiga bilar med förare som ser lite trötta ut i ena änden och där det på andra sidan kommer ut blanka, skinande bilar med nästan leende förare? Du kanske tänker på vårblommor, den första krokusen som spirar emellan snöfläckarna på gräsmattan? Eller är det ett säkert vårtecken att kunna sitta ute med en kopp kaffe eller te och känna solens värmande strålar?

Hemma hos oss är det något annat som skvallrar om vårens ankomst. En av våra sex katter är långhårig, vilket betyder att huset fylls av grå hårtussar som far omkring överallt. De övriga fem släpper också en hel päls, men här pratar vi kortare hårstrån, så de väger upp bristen på längd med en extra mängd. Det är i alla fall så det känns! Jag hinner knappt färdigt med dammsugningen innan jag vänder mig om och konstaterar att det är hårigt på golven igen.

Nästan alla våra katter tillhör dessutom den keliga sorten så de ligger gärna i knä och blir klappade. Som tur är brukar jag oftast ha en borste nära till hands och de verkar tycka det är en ren njutning att få pälsen putsad så en del av pälsen landar där. Att bara klappa är ett säkert sätt att se till att det yr små pålsstrån som landar lite varstans i huset.

Hundarna passar också in i familjen då de också byter päls. En släpper långa flerfärgade hårstrån som gärna ligger i drivor där han nu råkade stå när han skakade av sig löst hår och från damen lossnar det i tussar som ser ut som dammråttor, förmodligen för att pälsen är aningen lockig så hårstråna fastnar i varandra och sist vår herre där det lossnar små, korta svarta hår som verkar betydligt tyngre än katternas för de ligger i drivor längs golvet, vilket gör de lätta att t o m sopa upp.

Det är tur att skiftesdagarna på våren bara pågår ett par veckor men om jag skulle se något positivt med det hela så är det nog att jag automatiskt kommer igång med vårstädningen!

Skotta snö med hund

Det visade sig vara betydligt lättare sagt än gjort. Jag tänkte att det skulle vara en rolig idé att ta med sig hunden ut nu när jag tänkte skotta lite, han gillar ju snö och frisk luft är väl alltid bra?En av oss tyckte idén var genialisk även efter att vi börjat, nu var det som tur var bara ett par cm som skulle bort från trappen och en mindre vall mot vägen.Jag började lite optimistiskt med att grabba tag i kvasten för att sopa av förstukvisten och de fem trappstegen. Först tyckte Nizmo det var jätteskoj med snön som yrde ner men ganska snart kom han på att den där pinnen var himla kul den med. Han förstod inte problemet med matte i ena änden och borste i andra, det var ju en pinne emellan och helt uppenbart var det en lek eftersom pinnen flyttade på sig.Till sist lyckades jag få bort det mesta från trappen och gick vidare på att skotta bort vallen. Här hade jag ju plockat fram en ännu roligare leksak, en pinne som vid ett hopp i rätt tid skvätte snö över hela hunden! Hur underbart är inte det! Vilken fantastisk matte!

Blåbär&rabarberpaj

Redan nu börjar nätterna här i södra Dalarna bli kalla så jag ville passa på att se vad som fortfarande fanns i trädgården. Jag hittade lite rabarber och kände att de ville jag använda till något. Tyvärr hade jag alldeles för lite för att fylla en normalstor paj, möjligen hade det räckt till en minivariant för en person.

Den färdiga pajen som åts med vaniljsås

Jag funderade lite och tog mig sen ut på en tur i skogen för att se om det fanns blåbär kvar och det gjorde det så vi plockade med oss lagom mycket för att fylla upp pajformen.

Kombinationen rabarber/blåbär blev helt ok. Jag var orolig att det skulle bli en väldigt syrlig paj men det blev precis lagom. En ren blåbärspaj kan jag tycka är för söt och normalt brukar jag ha hallon men jag tyckte det blev nästan lika gott med rabarber, kanske berodde det på att mängden rabarber var så liten i förhållande till blåbären?

De nerskurna rabarberbitarna

Dag 18, Nytt

Varje år kommer det något nytt i trädgården. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli färdig med mitt planerande? Troligtvis inte för någon gång kring mitten av sommaren börjar jag titta mig omkring och fundera över vad som skulle kunna ändras till nästa år. Någon blomma som ska flyttas kanske, eller sitter rabarberplantan verkligen bra just där? Och har krusbärsbusken äntligen tagit sig eller klarade sig inte just den sorten i vår växtzon? Hur har vi tänkt göra med thujorna, de skymmer ju sikten när vi ska ut från parkeringen och dessutom har vi ju tänkt sätta växthus ganska precis där. Det finns ju en jättefin stor thuja på andra sidan huset, ska vi kanske nöja oss med den? Alla som liksom jag gillar att plantera, odla och helt enkelt bara se saker växa förstår nog ganska precis hur tankebanorna går, varje vår finns en övergripande plan men varefter säsongen går framåt kommer det nya idéer och på hösten när lökarna dyker upp i affären står i alla fall jag där och funderar på om det inte var lite tunt med krokusar i lilla rabatten i våras? Nu när blommorna kommit upp kan jag konstatera att nej, det är inte tunt med blommor där utan till nästa år får jag hitta en annan rabatt att plantera i. Tanken med just den rabatten är att det som växer där ska bli max en halvmeter högt(även om vi gjorde misstaget att plantera mynta i ena änden och mynta är inte en liten buske, varken på bredden eller längden). Vi har en stor trädgård så det finns gott om plats att plantera större växter på annat håll och denna lilla är precis nedanför trappen in till huset.

Men dagens ord var nytt och det var precis det jag köpte för några dagar sedan, jag hade ju en kant på rabatten där det var lite tomt och jag hittade en mini rhododendron, återstår att se hur den klarar sig men tanken är att den ska avsluta rabatten mot staketet, jag ville gärna ha något lite buskigt för att motverka intrycket av en tvär avslutning. Nu är plantan i jorden och jag hoppas att den rotar sig väl så att den så småningom även kommer överleva vintern, annars blir det till att leta upp en ny växt även nästa vår.

Dag 10, Orchestrate

Melodifestivalen är en tävling jag tittar på år efter år, oftast blir jag inte särdeles imponerad av framförandena. Några är riktigt bra och det kan bjudas på både show och en hel del glitter. Min favorit har en tendens att inte vinna. Det säger kanske mer om mig och min musiksmak i förhållande till resten av det svenska folket än det säger om hur bra låtarna egentligen är, det låter jag vara osagt. Det var nu ganska många år sedan det fanns en orkester som spelade musiken, numer är musiken inspelad vilket jag tycker gör att det tappats en stor del av känslan för just själva musiken. Jag tittar på programmet för att få uppleva en show, men att se artister uppträda med orkester skapar en helt annan dynamik. Jag tänker mig att det blir lite som en operaföreställning men med inspelad musik, bara det i sig en nästan otänkbar tanke, det skulle förta en stor del av känslan i upplevelsen och då finns ändå teaterdelen av föreställningen kvar.

Fick jag välja så skulle musik som regel framföras av duktiga artister, både de som sjunger och de som spelar. Så enormt mycket går förlorat i det inspelade, tycker jag, så jag nästan kan stänga av tv:n och därför förväntar jag mig att bli så mycket mer imponerad antingen av showen att jag nästan tappar bort själva lyssnandet.