När jag var ute på långpromenad med Nizmo tidigare idag märkte jag att han stannat och vädrade. Han brukar gå med nosen i backen och lukta men något var annorlunda denna gång. Jag stannade till och tittade upp. Vi hade två vackra åskådare bara ungefär en tio meter ifrån oss.

Jag tog försiktigt fram mobilen för att ta kort utan att skrämma dem. Nizmo han gav inte ifrån sig ett ljud, inte så mycket som ett morr, dock släppte han inte djuren med blicken så länge de stod där och när vi skulle fortsätta promenaden ville han först gå efter rådjuren men det fick han såklart inte

Jag kan inte låta bli att glädjas åt att jag valde att bosätta mig här, att få sådana här underbara naturupplevelser på något så trivialt som en promenad med hunden känns fantastiskt!

Det är en märklig känsla när livet fortsätter och jag själv nästan sitter fast i gårdagen. Varje gång jag öppnar telefon eller slår på tv:n ser jag en ny uppdatering om viruset eller hur det påverkar människor.

Det finns de som hävdar att viruset är spritt av satan för att skapa panik, men å andra sidan har domedagsprofeter nog genom alla tider nyttjat katastrofer av olika slag för egna syften.

Det rapporteras om siffror för antalet sjuka och avlidna i olika delar av världen och det enda jag hoppas på är att de snart hittar botemedel. Jag läser på så mycket jag kan och orkar och förstår att snart i dessa sammanhang är ganska lång tid och att många nog tyvärr kommer hinna insjukna innan det är klart.

Jag gör min del med att hålla mig undan från folksamlingar, tvätta händerna och liknande. Personligen känner jag mig ganska liten och maktlös men jag försöker att leva ett ganska normalt liv förutom att jag dragit ner på det sociala, undviker folksamlingar och håller avstånd även till de jag känner. Det är annorlunda och påverkar mig givetvis men samtidigt kan ju detta pågå månader och då måste jag ändå någonstans fortsätta leva. Mat som ska lagas, tvätt som ska tvättas osv. Det mest positiva är kanske att städningen av de där byrålådorna som jag skulle ta ‘en annan dag’ nu blir av!

Jag hade tänkt att den här texten skulle handla om våren, och den nästan bisarra känslan som uppstår när naturen så som sig bör fortsätter mot sommaren med årets första Tussilago. När det är dags att plantera fröer och se de gro på köksbänken samtidigt som vi undviker andra människor. Sommaren som är tiden för grillfester och sammankomster, lär i år bli betydligt färre sådana.

Jag har ändå tur, jag har en ganska stor trädgård att vara i och en massa växter att pyssla med så jag klarar mig. På så sätt är det skönt att våren är på gång, då startar en massa arbete så jag är sysselsatt och hinner tänka mindre

Tänkte baka lite portionsbröd till helgen men det fanns ingen färsk jäst att köpa i min affär. Torrjäst och mjöl däremot hade jag hemma(Vilket är tur för mjölet var också tillfälligt slut i affären)

Jag satte igång och följde instruktionen om att blanda torrjästen med mjölet innan vätskan hälldes på. Den degen ville dock inte jäsa, eller rättare sagt, den jäste väldigt långsamt! Jag gissar på att degen totalt sett var för kall, även om jag hettade upp vätskan enligt instruktion.

Nu hade jag ju inte lust att vänta flera timmar på mina bröd så jag gjorde en omgång till där jag blandade torrjästen med vätskan och sedan hällde i mjölet(alltså på samma sätt som jag använder färsk jäst), och den degen jäste precis som den skulle.

Jag har valt att göra bröden mjölkfria, de blir lite ljusare men det är inget som stör mig. De är inte heller penslade med ägg utan jag har använt mig av vanligt vatten och sedan strödde jag över frön. Troligtvis är det frånvaron av ägg som gör att fröna fastnade lite dåligt.

Jag använde mig av ett klassiskt recept på bröddeg, observera att sötning är frivilligt:

Olja 1/2 dl(motsvarande mängd flytande margarin eller 50 g fast margarin/smör)
Vatten 6 dl(eller mjölk)
Torrjäst 2 förpackningar
Salt 1 tsk
(Socker/sirap 2 tsk, kan uteslutas)
Vetemjöl ca 1 1/2 liter

Gör så här: Häll jästen i en bunke. Använd varmt vatten, ca 45 grader och häll över jästen. Slå i olja, salt och socker. Häll på mjöl, ca 3/4 av mängden borde räcka till degen. Jag brukar hälla i ungefär hälften och sedan tittar jag på hur degen ser ut. När den är seg, blank, smidig och släpper bunkens kanter, då är mjölmängden lagom. Lägg över duk och låt jäsa till dubbel storlek, brukar ta ungefär 30 min.

Arbeta degen lätt och stjälp upp den på mjölat arbetsbord, den ska gå att jobba med utan att du blir kladdig om händerna. Forma de bröd du vill ha, jag gjorde 24 små platta bullar och ställde att jäsa en halvtimme till.

Sedan penslade jag med vatten, hällde över vallmofrön och ställde in i ugn på 200 grader i 10 minuter. Jag kollar om mina bröd är färdiga genom att vända på ett av dem och knacka, låter det ihåligt är de klara!(annars låter jag dem stå en 2-3 minuter till om det är små bröd som denna gång)

Vi har tidigare haft kattlucka, dock är en av katterna något för stor för luckan så i början av vintern fastnade luckan och frös sönder.

Vi hade kunnat börja med bantning av katten men när vi tittade närmare konstaterade vi att katten ifråga var aningen för hög för den lilla luckan vi satt upp. Lilla och lilla förresten, den var 20 cm gånger 20 cm. Bredden var inga problem för någon av katterna men höjden borde vara några cm till.

Ingen av oss tvåbenta kände för att ställa sig i minusgrader och såga ett större hål i väggen så en annan lucka införskaffades som inte har en hård plastlucka, och det öppna hålet i väggen stängdes igen med isolering för vintern. En gipsskiva skruvades fast på insidan i ett försök att hålla värmen inne och kylan ute. Resultatet har blivit att det är lite smådragigt bredvid luckan men jämfört med när det var ett öppet hål rakt ut är vi ändå ganska nöjda.

Nöjda däremot är inte katterna som vant sig vid att gå in och ut som det passar dem vilket gör att de förväntar sig att dörren ska öppnas åt dem, helst strax innan de vill gå ut och vi ska magiskt veta när de vill in igen. Då vi är lite dåliga på det kan det vid vilket givet tillfälle som helst på dygnet stå en katt utanför dörren som ger upp ett illvrål när hen konstaterar att dörren är stängd.

När det gäller den nya luckan hoppas jag verkligen att den blir så bra som vi hoppas, är det så kommer vi inte bara slippa öppna dörren utan risken för kattsvansar att fastna blir betydligt mindre.

Att samlas i grupp och gå tillsammans är en annan sak katterna ogärna gör, en och en går de ut och precis när jag stängt dörren och är på väg mot köket för att fortsätta dricka mitt kaffe får jag ofta vända för att öppna dörren. Det är ingen underdrift att säga att jag längtar till sommaren men de flesta gör nog det av helt andra orsaker än jag.

Såhär års är det som bekant ganska kyligt ute. Våra katter är inte förtjusta i kylan utan brukar som regel vara mestadels inne när temperaturen kliver under nollan. De går på sin höjd ut och tar ett varv runt huset för att sedan gå in igen.

Problemet är att efter att ha varit inne några dagar börjar katterna bli uttråkade. Kattleksaker är inte ett bra alternativ av två skäl, dels tycker katterna att de är ointressanta och dels verkar vår hund tycka de är fantastiska(att tugga sönder)

Uttråkade börjar katterna busa med varandra, vilket är helt ok, att det åker en och annan blomma i golvet det är något jag räknar med som kattägare. Vi har heller ingenting framme på bord eller byrå som jag är väldigt rädd om för som sagt, det mesta brukar kunna få en flygtur mot golvet då och då. Att sticka kan också vara lite besvärligt då plötsligt nystanet far iväg genom rummet, under bord, runt stolsben osv. Att försöka få katten att släppa samtidigt som jag försöker rädda själva stickningen kan vara en spännande upplevelse

I år har vi inte haft det så kallt vilket har gett katterna möjlighet att vara ute en hel del, vi ser hur de springer och busar i trädgården istället vilket ger ett större lugn inne.